En ny början - 1

*
South Bronx, New York

1980

1.

 

14 ½-årige José ”Joe” Vegas var en finlemmad - närapå tanig - kille, med pigga hasselnötsbruna ögon och ljusbrunt, halvlångt hår.
Han bodde på Fox Street i South Bronx, New York med sina föräldrar och två äldre systrar.

När vår berättelse tar sin början; en solig vår-fredag, hade Joe precis kommit hem från skolan. Han var trött efter lång vecka med läxor, bråk på skolgården och i korridorer - och på tjatiga lärare som vägrade att förstå sig på honom.
Nu såg tonårspojken med rynkad panna på broschyrerna som låg på köksbordet.
”Vad är det där...?” frågade han.
”Det är information om olika skolor här i New York.” svarade hans pappa, Pepe Vegas. ”Det är ju dags för dig att börja ansöka till high school nu.” 
Joe gav ifrån sig ett litet skrockade, klentroget ljud.
”High school...? Papi, du måste skämta...” 
Mr. Vegas såg med allvarlig blick på sin son och suckade.
”Nej, grabben, jag skämtar inte. Du måste fortsätta gå i skolan, det förstår du väl. Vad ska du annars göra hela dagarna, hade du tänkt dig - slå dank på stan...?” 
Joe började skruva obekvämt på sig där han stod; intill stolen där hans far satt.
Pojken gillade inte när hans pappa blev så här allvarlig, Joe visste aldrig riktigt vad han skulle säga i sådana lägen.

Nu blev pappas blick mer uppfordrande; han väntade på ett svar - ett bra svar.
Joe ryckte på axlarna.
”Jag får väl... hitta ett jobb.” sa han till slut, i brist på ett bättre svar.
Och så log han rart, ett försök att lätta upp stämningen.
Nu suckade både mamma och pappa.
”José! Du är bara en unge... ingen anställer dig. Lyssna nu - du ska gå i high school!” röt pappa. ”Så sätt dig ner och titta på broschyrerna nu.”
”Papa, lugn.” bad Ana, Joes syster. ”Om du höjer rösten så där kommer han aldrig att lyssna på dig.”
Ana lade armen om sin lillebrors midja.
”Chicito, du kan väl sätta dig och ta en liten titt på skol-broschyrerna...?” lirkade hon med mjuk röst.

Joe suckade tungt. Men han slog sig i alla fall ner på en köksstol och drog till sig alla foldrarna från olika skolor och bläddrade förstrött - och ganska ointresserat - i dem.
Mamma Maria strök Joe över håret.
”Vi ska nog hitta en bra skola åt dig, lilla gubben.” 
”Fängelse menar du väl...?” muttrade pojken.
Nu kunde inte mamma och pappa låta bli att le åt deras truliga son och båda Joes storasystrar började att skratta.
Den stela stämningen försvann och atmosfären blev varm och lättsam igen.
”Dios mio...” suckade Pepe Vegas. 
Men sedan skrattade Mr. Vegas och han reste sig och lade armarna om sin yngsta telning.
”Vad ska vi ta oss till med dig...?” 
Joe ryckte på axlarna.
”Jag vet inte...” mumlade han uppriktigt och suckade.